Helt-Vidunderlig

Grönländsk popmusik

2012-02-10T18:20:00.001+01:00

Vi har ett par grönländare boende under oss. Ett par över 50 som vi aldrig någonsin under den tiden vi bott här har träffat på i nyktert tillstånd. Dem är otroligt trevliga, hälsar alltid och är hövliga och håller upp dörren, slänger ur sig fina ord om chihuahuan OCH spelar grönländsk popmusik i tid och otid. Och de är just den där musiken som är problemet. Den kan komma när som helst på dygnet, ju tidigare destå bättre. Då vet vi att de däckar totalt inom några timmar och musiken tystnar och vi får lite lugn och ro igen.

Nu ska ni inte tro att jag har någon imot grönländare för det har jag inte. Jag älskar Grönland och jag hoppas jag kommer dit någon gång. K,s familj har också grönländare i släkten om än en ingift sådan. Problemet med görnländare är stort i Danmark. En grönländare är inte gjort för att bo i lägenhet. Det finnt tex inga låsta fängelser på Grönland efter som de snudd på är omöjligt för dem att sitta inlåsta. 2013 kommer de första stängda fängelset att stå klar och hur de ska gå kan endast framtiden utvisa. Det som ofta händer vid kriminalitet är att dem tex, tas i från vapen och jagt licenser, det om något är kanske till och med ett större straff än att sitta i en liten cell i flera år.

Men nog om det. Gönland är ett fantastiskt vacker land och våra grannar är trevliga grannar. När dem inte spelar musik

Låsa bloggen

2012-02-06T22:09:00.004+01:00

Det är alltid svårt att bedömma vad som man vill skriva och inte skriva i en öppen blogg. Det finns mycket jag vill skriva men balansgången är svår vilket gör att jag inte bloggar så ofta. Darför har jag valt att "låsa bloggen" genom att ha en till blogg" med nästan samma namn. Vill ni följa den så mejla mig på helt-vidunderlig@hotmail.com

2012-01-31T15:54:00.006+01:00

Sista januari och en bild från dagens promenad i skogen med chihuahuan. Dock ska sägas att det var underbart väder, strålande sol och bara någon minusgrad. Jag är inte helt anti till vintern trots allt.

K,s mamma påminde mig också om att mars räknas som en vår månad. På fredag börjar nästa termin i skolan, februari är en kort månad och det ser ut att bli strålande sol ännu några dagar till. Livet är rätt okej ändå.

En natt i december ...

2012-01-27T17:32:00.004+01:00

En natt i december alldeles innan raketerna skulle ta över hela himlen och champagnen skulle flöda i husen så hittade vi hittekatten Plopp.En liten kille på ca 4 månader som var helt ensam i världen.

Allt började dagen innan nyår med att K och Mini hörde en katt jama ynkligt då dem var ute på eftermiddags promenaden. Dem ser ingen katt och kommer in igen men vi kan höraden lilla kattens jamande även inne i lägenheten. Eftermiddagen blir kväll, kvällen bli natt och natten blir nästan småtimmar. Då håller inte våra hjärtan mer utan vi går ut för hämta in den lilla katten. Vi var övertygade om att det skulle komma en familj och hämta honom. Men det gjorde det aldrig.

Vi möts av en gosig, tillitsfull och hungrig liten kille. En katt som sov på K hela natten, åt maten i ett naffs och törstade efter kärlek. Vi var övertygade om att han hörde till någon så det första vi gjorde var att sätta upp lappar över allt, efterlyser hans familj på alla tänkbara och otänkbara sider på nätet. Vi annonserar i lokaltidningen, håller utkik så fall hans familj skulle efterlysa honom.

Men det är tyst, ingen svarar, ingen verkar sakna honom. Dagarna går och blir till veckor. Nästan på dagen 1 månad efter beslutar vi oss för att lägga ner letandet. Vi vet inte vart han kommer i från, ingen vet något om honom så vi beslutar oss för att Plopp hör till oss nu, att vi och de andra djuren är hans familj och hem.

I går blev han kastrerad, chipmärkt och vaccinerad. Så mitt bland raskatter och en snygg chihuahua finns nu en liten busig och galen huskatt på så där 5-6 månader. Han är vår nu och de kommer han alltid att vara.

2012-01-27T16:31:00.004+01:00

Här har jag räknat dagar till det kan bli vår och så fick vi massa snö natten till i dag. Ett hån eller kanske inte så konstigt efter som det inte varit någon snö den här vintern.

Annars slåss jag med depression just nu och världen känns grå och har tappat konturerna. Det blir som en massa som segt rörs sig runt mig och de minsta lilla blir stort och oöverskådligt. Men jag vet att det ger med sig, att det blit bättre och att det varken är första eller sista gången. Livet ser ut så och de kommer det alltid att göra. Det är ingen ide att kämpa emot. Det gör bara allt mycket svårare.

2011-12-29T17:32:00.004+01:00

Jag längtar till sommaren, till fint väder, sommar kläder och grillning och Fanø och sena sommar kvällar och massa annat. 29 december och det är en bit kvar. Men i januari kan jag i varje fall börja nedräkningen, det är alltid nått.

2011-12-28T18:06:00.003+01:00

Jag är inte en av dem som går upp extremt mycket i vikt av zyprexa. Något kilo max (om ens det) och lite mer hungerskänsla. Men inget som jag inte kan leva med. Första 2 veckorna och fram till första månaden skulle vara den mest kritiska perioden och den är över nu. Nu kan jag andas ut och focusera på verkningen av den och inte på biverkningar.

Ny medicin

2011-11-29T20:24:00.004+01:00

Det är galet jobbigt att få en ny medicin som 70% får viktuppgång av och samtidigt känna att det inte finns någon annat val än att pröva den. Jag ber till gudarna att jag hör till dem 30% som inte går upp sjukt många kilon. Google var full av hemska historier.

Stoj i huvudet och en snygg chihuahua

2011-11-21T22:21:00.002+01:00

Massa stoj i huvudet i kväll, men allt blir så mycket lättare när man vet varför.

Blue Bloods

2011-11-20T22:49:00.003+01:00

Så har de hänt igen. Vi har fastna i en serie. En serie på lagom nivå, lite krimi, lite familjeintriger och rätt duktiga skådespelare. Det passar utmärkt efter 1½ veckans förkylning med en hel kväll i soffan med den bästa fru på jorden, hemkörd mat och serier i mängder.

Mediciner kan vara dyrt

2011-11-18T15:59:00.005+01:00

Medicin kan vara dyrt. Riktigt dyrt. Så tack för kronikertillskott. Speciellt när man av denna medicin äter 2 tabletter om dagen, och man efter de där många tusen kronorna kommer upp i högsta tillskott och man ändå ska betala 300kr om månaden. Och de är bara denna medecin, de andra har vi då inte alls pratat om, även om dem är billigare.

Hur som helst. Jag är och kommer alltid vara tacksam för de skyddsnät som faktiskt fångar upp en när man behöver. Som underlättar vardagen på många sätt. För hur skulle livet annars se ut?

Långt från Abbe

2011-11-16T20:27:00.003+01:00

Vi bor långt från Abbes grav efter flytten, men som tur är har vi fina vänner som besöker honom och ser till att det blir fint på graven. Det är konstigt att han finns så långt borta samtidigt som att allt som hände den där kvällen känns som en hel evighet sedan. Som i ett annat liv. Även om saknaden fortfarane är lika stor. De tror jag den alltid kommer vara.

Bihåleinflammation

2011-11-14T22:28:00.003+01:00

Här hemma hostas, snoras och snörvlas det. K hostar lungorna upp i halsen och jag har bihåleinflammation. Men de stoppade oss inte från att njuta av helgen med besök från den stora staden och från att turista lite i städerna runt omkring. Dock är dagens energinivå minimal och förkylningen börjar ta ut sin rätt.

I morgon väntar besök på psyk och lite prat om medicin. Jag tycker de går lite nedåt igen och för att mota "olle i grind" kanske ändringar ska göras innan fallet. De blir så mycket lättare att ta sig upp då.

Mardrömmar om Tove Schmit

2011-11-10T15:24:00.003+01:00

Sista veckan har gått ut på grupparbete i skolan. Långa krångliga dagar om vår klient Tove Scmhit. En riktigt person (men annat namn) och ett case som använts i mängder av klasser innan oss. Så mitt och Tove´s liv går hand i hand just nu. Jag är så trött på den där Tove att måndagens framläggning av caset känns som en stor befrielse. Jag drömmer om Tove, skriver om Tove, gör powerpoint om Tove, vi i gruppen diskuterar Tove, vänder ut och in på all dockumentation vi har om Tove. Och Tove Tove Tove ....

Så kommer vår studieledare förbi och säger lite hurtigt att caset Tove Scmhit är de case som de tidigare årskullarna haft mest minnen ifrån och som följt med även ut i arbetslivet.

Så tack för det. Tove kanske kommer följa mig i hela mitt verksamma yrkesliv.

Turen gick till Tyskland

2011-11-06T15:30:00.003+01:00

Turen i dag gick till Tyskland. Till gränsbutikernas förtrollade värld. Några hundra kronor senare och massa laktosfri yoghurt rikare är vi åter hemma.

Det enda laktosfria produkter vi kan få tag här hemma är mjölk. (snart också grädde säger ryktet). Men med mitt svåra yoghurt beroende får vi helt enkelt bli "yoghurt turister" och bunkra yoghurt så fort vi kommer i närheten av den tyska gränsen. Så efter ca 1 timmes biltur var väg med svärföräldrarna som sällskap är kylen full med yoghurt, balkongen full med annat nödvändigt och november månads yoghurt konsumtion räddad.

Jag & den där Dramaqueenen

2011-11-05T18:15:00.008+01:00

Vi har alltid varit ett bra par jag och Dq. Så bra att vi både tar fram de bästa men också de värsta i varandra. Men mest av allt är de kärlek. Hur som helst. Dq ser till att jag inte behöver känna mig ensam i mitt pluggande. Hon hjälper till genom att klampa över alla papper, stortvätta sig i mitt knä, spinnta artiklarna jag försöker läsa samtidigt som hon spinner så högt att det blir omöjligt att höra sina egna tankar. Och så är hon så där äckligt söt så man inte kan säga nej till henne. Hon har mig runt sin lilla tass den där Dq.

2011-11-05T17:57:00.004+01:00

Jag är ingen vidare bloggerska utan de blir långa långa uppehåll mellan varven. Men så saknar jag helt plötsligt bloggen och så kommer jag tillbaks igen. Och roligast av allt är att se att trots att jag inte varit här på så länge så har de "gammla" läsarna hängt kvar. Så här är jag igen, hej hej!

Kattleksaker??

2011-08-14T10:35:00.003+02:00

Så här ser de ut när man köper kattleksaker till våra katter. Det är alltså inte dem som gjort detta utan Mini. Tack Mini, vi som försökte få pluspoäng hos katterna.

Lördag och utflykt!

2011-08-13T15:52:00.002+02:00

I dag blev det en cykelutflykt till skogen. Katterna har hoppat i högt gräs, jagat insekter och upptäcket mullvadshål en lång stund innan dem utmattade hoppa in i cykelvagnen och bökade ned sig i täcket. Mini tyckte det som vanligt var galet kul att ha katterna med ut. Men vart tusan har solen tagit vägen??? Jag är inte redo för höst!

Jag bara älskar den här...

2011-08-12T17:06:00.002+02:00

(klicka så blir den större)

Tiden springer/ rusar/ flyger fram.

2011-08-12T16:09:00.007+02:00

Jag är inte så duktig på att uppdatera bloggen som vanligt. Efter att i väldigt lång tid mått toppen trots flytt, stök och besök från alla dess håll och kanter har jag nu en dag när jag tar lite paus från livet.

Allt börjar falla på plats och efter år av osäkerthet vet jag nu vad som händer. Det är stort och det är bra. Jag börjar skolan om mindre än 3 veckor, jag finslippar danskan lite och hoppas på det kommer gå vägen. Koloni drömmarna får ge plats åt drömmar om ett riktigt hus om några år och livet fungerar verkligen. Förutom i dag, i dag är jag gnällig och jobbig och rätt tråkig att umgås med. Men de tror jag alla människor har, oavsett om man är bipolär eller inte.

Helgen som var bjöd på en tysklands tur. Eller 3 blev det faktiskt Man kan åka över gränsen på många olika ställen!! Min mamma var här och hon fick sig en guidad tur i syd Danmark och tyska gränsen. K rockar på att vara levande GPS. Mini var så klart med för att se att allt gick rätt till.

.. överfallen av 93 vildkatter eller rädda Dramaquennen uppdrag?

2011-08-04T16:55:00.008+02:00

I går tog vi katterna på en liten tur ute i naturen. Vi cyklade bort till ett grönområde där det finns en stor hage där det inte är så mycket folk och hundar. Blondie började storögt att undersöka omgivningen men Dramaqueenen som är just en stor dramatiker sprang raka vägen tillbaks till stigen för att gå bland buskar och träd, hukande som en panter på jakt. (som hon också själv tror att hon är, jag menar flugor är ju sånt pantrar lever av.. eller??)

Hon vägrade vara på annat ställe än längs stigen så vi fick ge upp och gå med båda katterna där. Mini tyckte det var roligare än roligast att ha katterna med sig ute och katterna njöt av friheten och vädret, dock inte Minis försök till att busa "brottar lekar". Två Cornish Rex på upptäcksfärd har liksom inte tid med sånt barnslig påhitt, de drabbas ofta av storhetsvansinne och tycker dem är de coolaste djuren i världen,.

En kvinna som var ute och sprang springer förbi oss var på Dq som den om tänksamma katt hon är hänger på för att ge lite sällskap. Så Dq springer brevid kvinnan i ganska högt tempo en bra bit och ser ut som en hund som hängt med på en joggning tur. Nu ska vi inte glömma att Dq är nästan naken, rätt skitig efter att ha varit ute en stund och dessutom kanske inte den mest eleganta kropp efter att ha burit och uppfostrar 3 kattunge kullar. Det vill säga så har hon lite häng tuttar och är ganska rynkig i huden.

Kvinnan såg ut som om hon fått en chock och inte visste om hon skulle skratta eller gråta eller om hon helt enkelt börjat hallucinera. Katter som Dq träffar man antagligen inte på varje dag ute i naturen, framför allt inte alla som hänger med en bit på vägen och snällt springer bredvid. Kvinnan fortsätter dock springa om än lite saktare och lite med vingligt.

Dq kommer till baks och dem fortsätter jaga runt och titta på pinnar, gräs, flugor, stenar och allt som man nu kan hitta i skogen. Kossor fanns en bit bort men dem höll sig i från oss, vilket kanske var tur så inte Dq fick för sig att försöka bli kompis med dem. Man vet aldrig med henne, hon är lite speciellt på många sätt.

När det var dax att börja packa sig hem igen så går Blondie snällt in i buren och lägger sig utmattad ned efter att ha besökt den stora världen. Dq går in i ett stort område full med taggbuskar, tistlar,brännässlor och allt annat som gör ont och som nästan är omöjligt för någon över 3 kilo att ta sig in i. Hon jamar högt flera gånger och vi får panik och tror de hänt henne nått. De kommer en mops (hund) kommer förbi och vi vet inte om hon sett den och blivit skrämd även om hon normalt älskar hundar. Vi väntar, ropar och lockar, men ingen Dq kommer ut. Tillslut är det inget annat att göra än att försöka ta sig in bland buskarna. K börjar, men det det är en plågsam historia att ta sig in. De kommer rätt många fula ord och Dq är rätt billig, framför allt då det visar sig att hon spatserar runt där inne och är rätt nöjd med sig själv.

Då K inte kommer tillräckligt nära Dq tar jag mig in i buskarna och kommer efter. Efter 1 meter ser man ut som någon som överlevt ett överfall av 93 vildkatter. Mini kommer efter men som den lilla hund han är så är det som en djungel. Vi lyckas inte komma nära Dq så jag tar mig ut igen i tron om att Mini kommer efter. Det gör han inte. Nu har vi både en hund och en katt där inne. Dock försöker Mini ta sig efter K som vid det här laget är bränd, riven, stucken, skitig och blöder. Hon får ge upp och försöker ta sig ut igen. Jag blir lite orolig att jag nu både har en katt, en hund och en fru fast där inne. De har jag inte, K kommer ut men när hon bara har någon meter kvar upptäcker vi att Mini som varit just bakom sitter fast längre in. Så K får plåga sig in igen för att hämta Mini. Som varje fall vill bli räddad. När dem tillslut är ute igen Mini överlycklig som lever och är i säkerhet och jag tittar lite orligt på K ser ut som en som knappt överlevt ett överfall av 93 vildkatter.

Vi försöker komma på vad vi ska göra och inser att vi antingen måste vänta ut Dq som myser runt där inne efter som hon uppenbart varken är i nöd, skadad eller sitter fast. Hon har helt enkelt hittat ett ställe som hon trivs i. Vi sätter oss brevid Mini och Blondie som snällt håller sig runt oss och försöker bestämma oss för vad vi ska göra samtidigt som paniken växer. Det är en riskt att ta ut dem och de brukar gå enkelt och dem älskar det även om dem är inne katter ända ut i svanstippen. Dem trivs dock att komma ut i bland när vädret tillåter.

Just som vi kommer överens om att 1 av oss tar sig hem och hämtar tjocka kläder och trädgård saxar för att försöka komma närmare Dq så rasslar det till i buskarna. En skitig, lite riven men vid gott mod Dq kommer ut, den lilla dumma, manipulativa Dramaquennen. Antagligen besviken på att vi inte höll henne sällskap i buskarna längre. K ser ut att vilja lämna katten där eller i varje fall ta semester från henne på obestämd tid. Jag och Mini är inte sena att hålla med. Blondie är bara trött och vilar sig i buren. Trots allt tar vi oss hem alla 5. Blondie i fint skick, vi andra rätt till tuffsade och skitiga. K med sår, rivmärken, bränd av brännässlor och inte att förglömma de miljarder mini kardborrar som satt sig fast över hela kroppen.

En liten cykletur bort...

2011-08-02T18:57:00.004+02:00

Jag kan nog vänja mig vid att vi har denna strand en liten cykeltur bort. Jag menar väster havet, det riktiga stora oändliga havet. De är okej!!

Eller om sanningen ska fram .... så älskar jag det. Det är omställning att byta de stora städerna mot den lilla staden, men vi vänjer oss. De har många fördelar. Vi bor nära allt men samtidigt nära naturen, havet ligger så nära. Då jag börjar skolan i höst kan jag cykla dit på 15 minuter. Det är rätt coolt, för trots att man bor mitt i en stor stad kan de ta så långt tid att ta sig någonstans. Det gör det inte nu, allt går smidigt.

Dock är dialekten här inte att leka med. Tack gode gud (eller K,s föräldrar kanske jag ska tacka) att K inte är född här och pratar denna märkliga form för Danska. K levde här under några år då föräldrarna flyttade hit men flydde sedan som de flesta ungdomar gör. Att tänka på att K bott här, varit tonåring här och gått i skolan här är märkligt. Att hon levde här för snart 25 år sedan.
Oavsett, livet känns rätt bra just nu!

Man behöver inte va FBI-agent för att hitta hårets ägare...

2011-07-25T12:12:00.000+02:00

Efter som vi har katter utan eller med väldigt lite päls så är det lätt att räkna ut vem som tagit en tupplur på fjärrkontrollen. Chihuahuan har pälsbyte för tillfället och dammsugaren jobbar för sitt uppehälle.

2011-07-24T21:23:00.001+02:00

(Bilden tagen från facebook som någon gjort och velat sprida)

Efter som inga ord räcker så får bilden får tala sitt eget språk.

Livet just nu!

2011-07-21T14:00:00.001+02:00

Flytta, måla, städa, köpa färg, tvätta, få på plats, ordna, handla, spika, borra, svära, måla lite till och sova gott om natten.

Råttor eller Katter?

2011-07-12T21:23:00.004+02:00

Blondie gör sig redo för flytt på sitt eget sätt. Hon har dessutom tuggat i så många kartonger så flyttmännen kommer tro vi har råttor. Samtidigt sniffar jag och K rengöringsmedel, tvättar, städar, fixar och packar. I morgon blir det dock date med finaste Herr och Fru Nilsson och en lite jobbigt farväl då de kommer gå längre mellan gångerna vi ses. De värsta med att börja på nytt är att man lämnar något annat. Oavsett, ingen kan undgå att se att den där Blondie är bland de charmigaste (och jobbigaste) som finns!

Älskade Abbe

2011-07-10T19:31:00.006+02:00

Det är 9 månader sen den där kvällen när vi hittade Abbe död på golvet. De känns som om det var i går, samtidigt som de känns som det var evigheter sen. Jag tror att vi 9 månader senare inte förstått vad som hänt, vad som utspelade sig den kvällen och att den chock vi fick fortfarande inte riktigt släppt. De enda vi vet är att de gick snabbt, att han ena stunden var ute och jamade efter mat och i nästa låg död på golvet i sovrummet. Det såg ut som att han ramlat mitt i ett steg, han låg på sidan med munnen lite öppen. Saknad efter Abbe sliter nästan sönder ens hjärt, det går fortfarande inte att beskriva i ord. Han var en katt, men samtidigt var han så enormt mycket mer. Vår förstfödde, vår stolthet, Dramaquennes son, vår stora stiliga kille som charmade alla med sitt lite buffliga och självömkande sätt.

Han tog stor plats både i vårt hem och i våra hjärtat. Samma morgon som han dog stod jag och tittade på honom och ränkte jag inte skulle kunna leva utan Abbe, han var som en del av en själv. Jag lever fortfarande, men de gör ofta så där obeskrivligt ont när jag tänker på honom. De känns som jag går sönder varje gång jag tänker på den där kvällen, på natten, morgonen efter när vi beslutade att Abbe skulle få en egen grav i djurminneslunden. På hur vi tog oss dit med vår död katt och hur de tog i mot honom för att kremera honom och vi fick ett datum när han skulle sättas i jorden. De andra katter vi förlorat har inte hamnat i minneslunden, men Abbe var Abbe och dog så plötsligt. Vi kunde inte släppa honom, vi kunde inte där och då acceptera att han var borta. Vi besöker honom med jämna mellanrum, vi pratar lite med honom, gör fint på graven och är tacksamma att vi kunde ge honom en värdig plats att vila på. Nu ska vi flytta långt bort och vi kommer inte kunna besöka honom lika ofta. Det känns vemodigt, konstigt på nått sätt. För han är fortfarand en så stor del av vår familj, av oss.

Abbe var alltid skör, blev alltid sjukast när vi haft infektioner i katteriet, drabbades hårt av det mesta och blivit även sjuk av antibiotika. När vi tog uppehåll i uppfödningen och Abbe och Dramaquennen var de enda katter hemma tänkte vi att det var så skönt att Abbe fick lung och att vi hade två helt fantastiska friska katter här hemma. Men så dog han, bara så där. Hemma på golvet. Och livet blir aldrig mer sig likt. Att en så "liten" katt av 6 kilo ren kärlek kan vara så saknad och så älskad, det är svårt att sätta ord på.

Mediciner, ett känsligt ämne

2011-07-06T19:43:00.006+02:00

Jag blir så trött på moralmänniskor, jag blir trött på alla som skriker rakt ut åt att medicinera depressioner eller andra psykiska lidelser. På alla som tror att bara för att EN medicin inte hjälpte så hjälper inte heller någon annan. Bland de mediciner som finns inom psykvården är många av dem djävulska att sätta in, de ger biverkningar, de ger ångest, de ger de mest konstiga symptom. Allt från hemska hudutslag till paranoia, självmordtankar och allt där i mellan. Det är så det är, det är verkligheten. Men för dem allra flesta är det övergående.

Några veckor och de möjliga (ja skriver möjliga för ofta behövs de prövas en hel del innan man hittar rätt) positiva verkningarna gör att det var värt allt de där. För alternativet, ja vad skulle de vara? Varför inte våga pröva det som finns, de som kan hjälpa? De som kanske kan ge en vilja och ork att delta i livet och inte bara vilja avsluta det. Att berg- och dalbana upp och ned, in och ut och fram och tillbaks blir mer en jämn gropig väg. För medicinerna är inget undermedel, men dem kan hjälpa så otroligt mycket. Dem kan göra så man faktiskt kan delta i livet och inte alltid leva vid sidan av sig själv, långt bort från den man egentligen är.

Jag blir också förbannat trött på läkare som fel medicinerar, som drar slutsattser utan att faktiskt sätta sig in i patientens historia, som tror att lite mild "antidepp" medicin nog ska hjälpa. Det finns så mycket mer att pröva, varför inte använda det när de finns? Varför inte pröva? Varför inte försöka få människor att få det bättre med de medel som finns?

Jag tror ingen läkare är så naiv att dem tror att mediciner löser allt, de gör de självklart inte. Men de kan ge en bättre livskvalitet. De räddar liv och de ger liv. Självklart stjälper de också människor ibland, självklart används de fel, ges fel och över medicineras, självklart passar inte mediciner alla. Självklart ska man inte under några omständigheter ge människor som inte behöver medicin, medicin Självklart ska situationen redas ut och självklart är allt individuellt

Men jag blir så trött på den negativa tonen, den negativa bilden och de moralmänniskor som tror att alla kan leva utan medicin och de bara är ett ont ekonomiskt vinnande i psykofarmaka. Dem kan inte ha mer fel. Medicin räddar även liv, det kan under rätt omständigheter ge livskvalitet och de kan hjälpa människor som utan inte skulle ha något man kallar en dräglig tillvaro. Jag blir ledsen ändå in i själen när jag läser om folk som lever med ångest, djupa depressioner, som styrs av sitt mående i den grad att de faktiskt blir ett stort handikapp. Men dem vill inte pröva mediciner, för de är osunt och de skrivs bara skräckhistorier om hur farligt det är. En cipramil dem fick av husläkaren för 5 år sedan hjälpte inte... (vanligaste orsaken är att dosen är för låg, eller att de är fel medecin för ens problem.)

Vad är de vi gör mot de här människorna? Vad är de vi förmedlar. Att de enda rätta är att va utan mediciner, för mediciner är fel? Att få medicinsk hjälp kan ge människor kraften att orka hantera sitt liv, att lära sig verktyg och strategier att klara livet, oavsett om de i framtiden blir utan mediciner eller inte. För självklart ska man utan kroniska diagnoser inte knapra piller på livstid. Det är så klart inte målet. Det är inget jag någonstanns förespråkar. Det är ofta endast en hjälp (del av hjälp) på vägen.

Med kroniska diagnoser kan de vara ett måste att inte sluta medicinera, ett sätt att hålla sig upp och inte börja från noll hela tiden. Många psykiska sjukdomar eskalerar med åldern och det kan vara enortm förödande att sluta med behandlingen utan övervakning av läkare. Dem flesta som är insatt i psykiatri har säkert varit med om någon som gjort det och upplevt följderna.

De jag försöker få fram är att det är okej med mediciner, om de behövs för att hålla sig frisk.

Och nej, jag är inte på uppdrag av läkemedelsverket. Och ja, jag äter mediciner som kan ge mig långvariga biverkningar (en av dem diabetes) och ja, jag räknar med att äta några av dem hela livet. Och nej, jag är inte rädd för att dö i förtid och förkorta mitt liv. Utan dem hade jag antagligen knappt blivit hälften så gammal som jag kommer bli om jag fortsätter ta dem.

man har inte roligare än man gör sig ...

2011-07-01T22:58:00.009+02:00

Kattskrället och jag

2011-06-28T18:20:00.012+02:00

Enligt Blondie så flyttpackar vi tillsammans hon och jag, vi målar lite golvlister, spacklar lite hål i väggarna som behöver åtgärdas innan flytt. Vi diskar, städar på balkongen och slänger skräp. Allt som en mysig liten familjestund.

Min version av det hela är att försöka få bort kattassar i vit målarfärg från parkettgolvet, få bort spackel från Blondies päls samtidigt som hon försöker anfalla handuken jag torkar med. Försöker rädda de kartonger som räddas kan från hennes spinta kartong orgier, samtidigt som jag försöker att inte ramla över henne när hon sicksackar framför mina benen. Jag försöker också få ned henne från balkongnätet som hon i panik klättrar i för att bordet hon brukar hoppa på inte stod där de skulle, samtidigt som jag ropar på K för att få hjälp att få ned katten. Vi avslutar med disken samtidigt som hon högljutt klagar på att hon inte får vara på diskbänken och att de var fel blötmats påse jag serverat. Men trots att hon är totalt "pain in the ass" är hon de allra bästa och roligaste sällskap man kan ha i allt flyttstök.

Livet med Blonide skapar ibland lite extra arbete...

2011-06-28T10:00:00.000+02:00

Jag är stolt över mig själv!

2011-06-26T15:00:00.006+02:00

Jag är enormt stolt över mig själv. Jag klarar livet bra, jag ser framemot att ha 3½ års studier framför mig, jag ser framemot flytten som kommer ge både K och mig mer lugn och närheten till familj. Jag hanterar mig själv och jag tillåter mig att falla och att be om hjälp. Jag klarar livet med kronisk smärta, trots att jag ibland faller oroväckande hårt på grund av den.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna fokusera framåt, att inte vara kroniskt deprimerad eller manisk och totalt missförstådd av läkarna. Jag trodde aldrig livet skulle bli bra. Jag trodde det var min lott i livet att vara sjuk.

En psykiater som tittade utanför ramarna av bilden av deprimerade unga kvinnor blev min räddning. Han hittade felet som var så fel men ändå blev så rätt. Som såg att lite cipramil inte var den hjälp jag behövde utan helt andra och fler mediciner. Jag vill inte dö längre, jag som annars velat dö sen jag var barn. Jag gömmer mig inte mer och jag ramlar inte längst ned när jag faller, jag kommer inte heller högst upp i ångest eller mani. Jag håller mig inom de vanliga upp och nedgångarna som alla människor drabbas av. Och jag är stolt över mig själv, mest för att jag aldrig trodde att jag skulle komma dit jag är i dag.

Livet är rätt coolt när man vaknar om morgonen och inte vill dö.

Kennelhostan och bajset

2011-06-25T09:05:00.010+02:00

Lördag morgon, katterna sover tillsammans i solen efter en hektisk morgon. Egentligen är den som alla andra dagar men ibland blir det lite extra mycket drama. Vi sålde en köksbänk i går, en fristående som bestod av skåp och en bänkskiva. Katterna har haft sin matplats där uppmen vi får inte plats för den i nya lägenheten. Blondie som inte är allt för smart kan inte förstå att den inte står där längre och hon ska äta på golvet. Nu på morgonen när jag tog fram blötmats påsen tog hon ett jätteskutt upp på bänken som inte finns och hamnade så klart på golvet igen. Och istället för att acceptera att den inte finns försökte hon ta satts och hoppa igen. Jag han stoppa henne och ställde ned maten på golvet. Dramaqueenen därimot som är en smart och intelligent katt förstår att en bänk som inte finns, den finns inte.

Efter detta blev det en tur till parken med Mini. Mini som har kennelhosta får inte hälsa på andra hundar pga av smittorisk. Vi hinner inte mer än över i parken för en 2 små håriga byrackor kommer springande mot oss, jag tar upp Mini och försöker hålla honom så högt upp de bara går. Byrackornas ägar ropar på håll att dem är snälla och så går hon åt andra hållet. Jag ropar över hela parken att han har kennelhosta och ägaren svarar att dem är vaccinerade mot det. (det är Mini också dem de finns massor av stammar som vaccin inte hjälper mot). Så jag går med Mini långt över huvudet genom parken för att förklara detta för ägaren. Gubbarna som hänger i parken med morgonens öl tittar storögt på mig när jag kommer gående med Mini över huvudet och byrackorna hoppandes runt benen. Jag får byrackornas ägare att få bort sina hundar och jag och Mini fortsätter promenaden.

Efter en stund sätter sig Mini och bajsar, men har ett hårstrå i magen vilket resulterar i att bajset fastnar efter honom som en tråd, så Mini springer i halv panik med bajset studsande mot bakbenen. Han springer i stora cirklar och jag efter med en bajspåse över handen och ropar åt Mini att han ska stanna så jag kan ta bort bajset. Detta pågår någon minut då Mini var en bit i från mig. Tillslut stannar Mini och jag dra ut hårstrået. Ca 40 meter ifrån mig sitter Gubbarna med ölen och känner sig antagligen både friska och vid god mentalhälsa jämfört med mig.

Koloni drömmar

2011-06-22T11:11:00.011+02:00

Jag och K letar kolonistuga, vi drömmer om små stugor med gulliga små trädgårdar där katterna kan få lite ute vistelse i en egen "utegård", där Mini kan tugga gräs och pinnar och skälla på alla som går förbi, där vi kan döda alla blommor vi tar i vår vård och inte ha millimeter jämna gräsmattor som dem flesta grannar kommer ha, där tanterna och gubbarna förfäras över att vi inte föder upp blommor i alla dess färger och inte intresserar oss nämnvärt för exotiska buskar. Vi vill ha ett ställe där vi kan hänga alla varma månader om året. Så vi kommer gå in i nästa fas i vårt liv och bli koloniägare, de känns stort och vuxet på nått sätt.

Juni månad inte Minis månad

2011-06-21T17:05:00.004+02:00

Även små chihuahuor kan har mer eller mindre bra månader. Minis juni har inte varit så bra, den har faktiskt varit rätt jobbig för honom. Det började med magsjuka, en riktigt jobbig sådan som krävde snabb utgång hur många gånger om dygnet som helst. En liten hund som har vattendiarré blir lätt utmattad, men Mini kämpade på och klara det fint. Efter 5-6 dagar var det bättre. Bara någon dag senare satte han i sig 2 öronproppar. De resulterade i en dag när K försökte få Mini att bajja. Det blev enormt många och långa rundor och en Mini som desperat försökte få ut öronpropparna. Sen på kvällen så kom dem tillslut, 2 st orangfärgade med en tuch av bajja. Mini var överlycklig och lika stolt över sig själv som lättad.

Dagen efter som från ingenstanns börjar han hosta så han kräks och 1700 kr fattigare går vi från veterinären med diagnosen kennelhosta. Juni månad är som sagt inte Minis månad. Vi hopppas Juli blir bättre

Tragiskt och komiskt

2011-04-12T17:55:00.006+02:00

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här bilden, på mitt för förra jobb var den en klassiker. En alarmcentral råkar ut för de mest konstiga saker och tillslut slutar man att förvånas. Dock hände aldrig något som detta under mina pass varje fall. Dock kan jag inte låta bli att skratta lite smått åt bilden, trots de tragiska i den. Jag menar, vem kom på att sätta upp skrämsel skyltar, varför inte en vanlig "ställ ej föremål här, det saknas dörrskydd"? Till skyltens försvar så är den väldigt pedagogiskt utförd, de är svårt att inte förstå vad den menar. Oavsätt saknar jag det jobbet lite extra mycket när jag springer på bilder som denna. Men att jobba 14 timmars nattpass funkar inte för en sådan som mig, ett dagjobb är nog så utmanande.

Dramaqueen + blommor = spya

2011-04-10T23:47:00.003+02:00

Som jag berättat tidigare så älskar Dq blommor. Inte ett trädgårdsintresse med att plantera blommor och samla på exotiska arter. Nej, att äta dem. Tugga i sig allt som går, proppa i sig allt från blad till blomma till själken. Efter det spyr hon blommor blandat med magsyra i hela lägenheten. Gärna på något mjukt föremål som soffa, mattor eller på kläder. En annan favorit är också ned från badrumslampan så det rinner längs spegel och handfat, eller varför inte i huvudet på den som står och gör sig i ordning på morgonen. I går hade vi middag för K som fyllde år för några dagar sen. Bästaste vännerna skulle komma och jag köpte tulpaner till K redan på förmiddagen. De krävdes noggrann planering och livakt till blommorna för att klara sig till kvällen när bordet skulle dukas och vännerna dök upp. Vi klarade det dock och kvällen blev helt fantastisk. Vi somnade och vaknade till blommor som inte var tuggade på. Ett under hade skett, en bön blivit hörd eller hur man nu vill se på saken. Men de var de där med räven kommer, eller hur det nu var. Dramaqueenen som tagit sovmorgon vaknade ut sövd och redo gav sig med full kraft på blommorna. Hon jobbar hår och skådar mellan varven sitt fina mästervärk kallat "blommor utan blommor".

Vaktbyte och läkare

2011-04-05T19:55:00.008+02:00

Min läkare håller till just bredvid Amalienborg, där det kl 12:00 varje dag är vaktbyte. Tur som vi har hamnade jag och K mitt i det och tillsammans med ett gäng turister tog vi flitigt med bilder. Mest för att de är så galet seriöst, vakterna ser allvarliga ut, dem har päls(mink??)mössor, skarpladdade vapen och svärd. Bara den blandningen är värt ett egent inlägg nästan. Följdfrågan är också om de någon gång de sista 60 åren använt sina vapen? Inte nog med det så är det dessutom ett helt gäng poliser där. Inte en enda av dem under 50 år. (se bild 2 längst bak) Polisens tack till deras medarbetare "Tack för 30 års trogentjänst. Nu får du vakta Drottningens vakter." Oavsett är den en fascinerande tradition som jag trots allt tycker dem ska behålla. Om 2 veckor fick jag en ny tid till läkaren kl 10:30... Jag måste nog ringa och byta den till 12 tiden. (Eller helt enkelt skaffa mig en hobby)

En last bruten, en ny att bekämpa!

2011-04-02T00:26:00.007+02:00

Jag och K har slarvat lite med maten de sista halvåret. Inte gått så där jätte mycket upp i om vi ätit godis 5 dagar i veckan eller vad middagen innehåller eller hur mycker kolhydrater vi fått i oss. De har satt sina spår så nu är vi på andra veckan med GI. Vi har testat de tidigare och gått ned mycket, men inte stannat vid det. Så nu går vi in lite lugnare i det och hoppas på de kan bli en bestående förändring. Och vi är duktiga, vi äter hundra gånger bättre än innan och inte annat godis än mörkchoklad.

Tills i dag, vi hittade en mörkchoklad med mint ... och herre jesus (förlåt alla som tar illa upp) vad gott de är. De är helt klart något man kan äta för mycket av. De slår solroskärnor med häst längder, de slår vanligt godis och de smakar bättre än bäst. Dock vet jag inte om jag tyckt samma sak för 3 veckor sedan. Men oavsätt, en ny last, ett nytt beroende och en ny sak at bekämpa.

Oooh baby, för första gången jag passa in i bloggvärlden!

2011-03-29T23:45:00.010+02:00

Dagens shopping! Lite fattigare men ett par byxor och skor rikare avslutas dagen i soffan med dvdbox, påskmust och mörkchoklad mouse!

Jovars, nu ska vi allt klara våren!

2011-03-28T17:28:00.003+02:00

Och trots att ögondroppar är lite skumma att droppa i ögonen så var de så fantastiskt när de väl gjorde hjälpte. Men jag älskar våren, blommorna, gräset som börjar gro och solen. Allergi eller inte, våren är fantastisk!

Gåsmord en söndagmorgon

2011-03-27T15:40:00.005+02:00

Blev vittne till två gåsmord i morse och de var rätt obehagligt. Även om jag får ångest och är livrädd för dem agresiva små monstren vill jag inte att dem ska dö. Men kommunen skjuter av och sorgligt var det. Jag försökte prata med dem som var kvar om att de skulle flytta så ingen skjuter dem. Dem fräste/väste och fällde upp vingarna. Dem gillar visst inte mina råd.

Fredags(morgon)mys!

2011-03-25T08:26:00.004+01:00

"Härliga" regninga fredagmorgon, katterna tyckte det var morgon kl 7:30. Mini som inte ville gå ut för att de regnade och glas över halva gatan för någon krossat en flaska, gäss som fräste åt oss och tjuriga tanter som tittar surt i fönstren. Men nu är vi inne, Mini sover brevid mig, katterna ligger i sina korgar och de känns så där mysigt mörkt ute trots att de är dagsljus. Fredags(morgon)mys på hög nivå!

20% blir inte äldre än 40 år.

2011-03-23T00:18:00.006+01:00

K håller mig på jorden i en annars ganska så jobbig period. Herre gud vad jag älskar denna kvinna och herre gud villket team vi är jag och min K. Jag läste lite skrämmande läsning att 20% av alla bipolära inte blev över 40 år. 40 ÅR, förstår ni? De är helt fruktansvärt. När jag möttes av beskeden att en tjej på knappt 20 i dag valt att avsluta sitt liv blev statestiken så verklig, så skrämmande och i Anna Herbelins bok kallar hon det en dödlig sjukdom, det gjorde att jag fick ont i magen. Så tack gode gud för min helt fantastiska psykiater som så snabbt förstått sig på mig, för medeciner och för alla viktiga människor runt omkring mig. Ni gör att jag inte blir en av de där 20%, utan dem som lever ett långt och bra liv trots en livslång sjukdom.

En sjuk pappa och en stor sorg

2011-03-21T18:25:00.004+01:00

Jag är arg, sur, ledsen och besviken. Och någonstans känns de som om jag inte borde vara det, att de är för längesen och att jag redan gjort mitt val. Valet att ta avstånd från min pappa. Den pappa som la grunden i mig, som var med i skolan, var trygg och trots sin alkohol problem var en bra pappa. Någon som var tydlig, som skojade, som skällde och kramade. Jag var åtta år när han började försvinna. Allt blev så infekterat i familjen och jag tyckte periodvis synd om honom som var tvungen att dras med mig varannan helg. Hans nya fru gjorde inte livet lättare och rätt snabbt tappade vi kontakten helt. Han vågade och orka inte ta konflikterna med frun, jag och min syster ville inte åka dit. Hans fru låste in sig i sovrummet när vi kom, hon tittade knappt på mig och jag som ett rätt trasigt barn var ett hot, något jobbit och något som inte skulle styra deras värd. Pappa sa aldrig emot, han stod inte upp och valde ,utan valde istället bort oss. Det är hans ansvar.

En kort period när jag var äldre tonåring och placerad hemifrån hade vi lite kontakt. Jag passade halvsyskonen, han hälsade på ibland. Han skicka några hundra när jag frågade trots att han egentligen inte hade råd eller vågade säga till sin fru att han gjorde det. Fru gillade mig när jag kunder vara gratis barnvakt en hel sommar, när jag städa och höll ordning fick jag gärna sova på soffan någon natt här och där. Men jag fick inte ta plats, jag fick inte stöd eller hjälp att hantera livet. Dock var han min pappa, han den trygga, den snälla och den som jag visste älskade mig trots att han inte kunde visa det eller vågade ändra situationen. En pappa kram och en puss på kinden kunde göra en hel dag. Han kunde visa kärlek och han hade om situationen runt oss varit annorlunda varit den förälder jag velat bo nära, umgåtts med och behövt. Nu är han långt borta och jag har sett honom 2 gånger på 10 år. En gång på systerbarnets dop och en gång på en tävling som systers man ordnade.

Sista gången jag träffade honom såg jag så tydligt det som min syster och min mamma pratat om. Att de inte var min pappa som fanns kvar. Kvar fanns en inte ens 60 årig man som såg ut att vara långt över 70, en kropp som var stel och svag. Varje rörelse kräver kraft och allt går sakta, ansiktets mimik är borta och för att röra på huvudet behövs hela kroppens rörelse. Orden kommer saktare, de tar längre tid och det kvicka huvudet kommer inte i sin rätt när allt tar så mycket längre tid att göra. De är som om alla utryck är borta, det kommer bara ord. Men allt är bra, ”Nej de är inget och jag mår så bra”. De är svaren min syster fått. Min syster har frågat flera gånger men aldrig fått ett svar. Vi har frågat en halvsyster och fått anklagande ord tillbaks. Vi har diskuterat i oändlighet, legat vaken på nätterna och diskuterat lite till. Men så i dag så ställer syster den raka och tydliga frågan för jag vet inte vilken gång i ordningen. Inga hela sanningar kom, säkert bara en liten de. En sliten rygg.

Men de är långt ifrån allt, jag kan inte på något sätt se att en förslitningsskada i ryggen kan ge alla dessa symptom. Kan göra talet så släpigt, ta bort ansiktsmimik och se ut som en nervsjukdom.

Jag blir arg, jag blir ledsen och jag blir besviken. På att han inte berättar, på att allt alltid som vanligt ska sväljas och gömmas under mattan. På att han är sjuk, på att han plågas. Min älskade pappa, han som jag valt bort, han som valt bort mig. På den trygghet som han var när jag var riktigt liten, på den person som jag faktiskt på många sätt är lik. Jag blir ledsen för den relation som aldrig vårdades, på alla svek, på att bli bortvald men mest av allt för att han är sjuk och han stänger ute sina barn. För att han antagligen känner sig fruktansvärt ensam och maktlös i allt de här. För den sorg jag vet att han bär på och den saknad jag har efter honom. Att han tidigare likt mig slitits med depressioner och antagligen hypomani, hotat ta sitt liv (vilket jag inte gör eller gjort), att han är känslig men ändå stark, att de inte skulle förvåna mig om han faktiskt också är bipolär II. Att vi är så lika men ändå så olika.

Att de känns som jag inte skulle bära på oron och all sorg för han inte de senaste 10åre varit en del av mitt liv. Men jag saknar honom och jag plågas av tanken på att han är sjuk, jag är arg för att han inte är ärlig och jag blir rädd av vilka tankar han antagligen bär på. Att hans yngsta barn fortfarande bor hemma, att hans 2 barnbarn inte kommer minnas en frisk och stark morfar. Allt detta i ett stort enda virrevarv.

Fredagsmys på bilbesiktningen!

2011-03-18T20:15:00.001+01:00

Syster besiktade mormor bil i dag och snubbarna där skulle ha fredagsmys med mat från max mellan besiktningarna. Syster kom tillbaks till mormor med lapp utan röda kryss. Jag og K har fredagsmys med ett gäng filmer, vindruvor och mat från de bra stället. Livet är bra, bättre än på länge.
Mini har också fredagsmys och har ätit sin mat två gånger. Första gången kom den upp men han tugga i sig den igen. Hundar är verkligen äckliga djur. Dramaqueenen skulle helldre dö än käka sin egen spya.
Jag också faktiskt.

Mini hos veterinären

2011-03-14T17:54:00.003+01:00

Mini och jag har tillbringat eftermiddagen hos veterinären. Stackars Mini har för tredje gången sen januari blivit drogad och röntgad. Dem kunde inte se något men de onda knäet fortsätter så i morgon väntar sjukgymnast. Duktiga lilla hund! Nu sover han tryggt på K,s mage och Dramaquennen hoppar avundsjukt runt och tycker de är förskräkligt synd om henne, inte om Mini.

Jag känner för att vara kreativ..

2011-03-12T14:48:00.004+01:00

Men de som behöver göras är redan gjort och de där med att tappetsera är jag klar med, varje fall för de här året. Kanske grannen behöver måla om, sätta upp nya gardiner eller i värsta fall skruva ihop IKEA möbler... dock känner vi dem inte så bra så de kanske skulle bli lite fundersama om jag fråga. Så de får bli att städa och torka lite golv istället. Blondie älskar när jag städar men tror att dammsugaren ska äta upp henne, de är inte lätt att va liten i en stor värd.

ADHD er når man har svært ved... hey se, et egern!

2011-03-11T11:56:00.005+01:00

Jag och K läser på om ADHD och blir både glada och ledsna på samma gång. Dock är citatet ovan rätt roligt och så väldigt mycket min älskade K.

Annars är de stora saker på G och de känns bra och rätt och riktigt. De är skrämmande roligt och lite läskigt när jag ska umgås dagarna långa med människor som inte är van på Skandinavisk. Inte som den klass jag har nu som är van med alla skandinaviska språk. Min Danska behöver sig nog ett rejält uppsving, inte som den blandning av "påhittade omgjorda" ord vi pratar hemma.

ADHD och den där hyperaktiva bloggerskan

2011-03-09T18:50:00.004+01:00

Min nya medecin gör mig hyperaktiv så jag har svårt att koncentrera mig längre stunder åt gången. Där av de få inläggen, de finns inte riktigt ro till att sätta sig och blogga och slappna av. De är som dagarna går bra och jag kör på och mår riktigt bra, men kvällarna så tar all energi och ork slut och jag somnar alldeles för tidigt efter att ha snorat ned K,s tröja med gråt och snor.

K därimot har äntligen fått en diagnos på hennes stora bekymmer med att koncentrera sig och mycket annat. Trots att hon snart levt i 40 år är de ingen som tidigare tagit de på allvar, för att människan anpassar sig, de gör vi av naturen. Andra mer, andra mindre. Min fru har ADHD, och de är en lättnad att få ett svar och att veta varför. Samtidigt en sorg för K att hon inte fått veta det innan så hon kunna fått hjälp tidigare. De finns så bra medeciner som gör att de blir lättare, så många saker att göra för att underlätta livet. För problemet blir att sådana som K arbetar trippelt så hårt som alla andra för att göra samma saker. Så trots ett bra jobb och ordnat liv krävs de så enormt mycket att för att prestera och hänga med i tempot som råder. Och de förstår nog vem som helst att det bränner ut människor totalt. Men min älskade K kämpar på, jag är så stolt över henne.

Mini & Blondi & Solen

2011-03-08T18:34:00.001+01:00

Älskade Mini solar

2011-03-08T18:28:00.002+01:00

Kära Skatt Danmark Del 2

2011-03-05T13:41:00.007+01:00

(del 1 finns här)

De börjar bli en tradiotion att den här tiden på året få ångestanfall och magsår. Även i år utan anledning. Denna gång var de inte lika farligt och hemskt som förra året och ni ska också få tillbaks en liten slant denna gång. Men inget som är något att få ångest över. Dock funderar jag på hur ni räknar? Eller om ni kan räkna? Tur som jag har är min älskade K en duktiga matimatiker och ekonom så även detta år räddade hon situationen med sin kunskap. Så kära vänner på skattekontoret, som julklapp kommer jag ha skrammalt ihop till ca 400 miniräknare till er, så de kanske blir rätt nästa år.

Kära hälsningar

Hon som kommer donera miniräknare

ps: Det dataprogram ni har är nog inte så bra, jag tror ni kan använda lite skattepengar och köpa ett bättre, jag tror ingen blir arg för det: ds

Rugbrødsmad till en hund

2011-03-04T11:20:00.006+01:00

Mini är en hund som är svår när de gäller mat. Vi har prövat de mesta och de gamla "en hund äter när den blir tillräckligt hungrig" funkar inte på Mini. Och är heller inget vi kommer utöva tills han blir sjuk. Med både kräkningar av hunger och blodsockerfall så vill vi att han äter något varje dag. Om Mini själv fick bestämma skulle de va leverpastej, frikadeller och oxkött. De är inte helt sunt att endast leva på det så i dag när de vankas hemresa från Jylland och Mini behöver äta nu på morgonen gjorde K som den Dansk hon är ett riktigt sunt "rugbrødsmad", Rågbröd med hennes fars hemgjorda leverpastej och torrfoder för små hundar. Mums sa Chihuahuan! Oj oj sa jag och var tvungen att ta en bild.

Jag är i Jylland och tränar på nya telefonen

2011-03-03T23:37:00.001+01:00

Kan ni inte tyda de jag skriver så ingen panik. Efter som min nivå på teknik inte följer 2011 års nivå så de är mitt första inlägg från nya android telen så behöver ni inte oroa er för att de blir en vana. De här tog 20 min att skapa

Dagens lek - hitta Mini & Dramaqueenen

2011-02-28T23:33:00.005+01:00

En ny telefon, vem är lyckligast?

2011-02-27T17:42:00.004+01:00

Jag fick en ny telefon av K och Mini i går. Min förra tog sig ett bad i toaletten och läkaren som jag skulle träffa några minuter senare var helt förstörd över mitt tillstånd. Jag kom där i från med lite recept och K fick sig ett gott skratt när jag berätta om telefonen, läkaren och jag som snyfftande funderade på om jag skule plocka upp den eller inte.

Så i går kom K och Mini hem men en ny, Mini hade charmat till sig ett gratis minneskort av den snygga expiditen söt som han är. Nu är frågan, vem är lyckligast? Jag och min nya fina telefon som jag redan älskar eller Blondi för den fina kartongen hon fick/snodde? Jag tror faktiskt Blondi vinner, hennes lycka finner inga grännser. Jag tuggar varje fall inte på min telefon av lycka.

K,s mor og far

2011-02-27T11:23:00.005+01:00

På tisdag bär de av till Jylland, närmare bestämt tills K,s föräldrar. Och vi längtar, miljöombyte, hemlagad mat och havet och kanske Fanø. Mini kommer följa med medan Dramaquennen och Blondi ska hänga med vår kompis T några dagar. Mini kommer blåsa bort längs strandpromenaden om vädret inte blir bättre och Dramaquennen kommer va sur för att hon inte får följa med och klättra på K,s mammas hyllor och sitta på den inglasade uteplatsen och spana på allt spännande i trädgården. Men sånt är livet. Jag och K ska njuta och vila upp oss. De har vi förtjänat.

Knivhuggen snögubbe

2011-02-25T00:13:00.002+01:00

Syster, håll dina barn i de trakter där ni bor. Barnen i Köpenhamn gör snögubbar som blivit kvinhuggna. Det är inte sunt, håll E och E så långt bort här i från som möjligt. Capish?

Mediciner och den lilla mardrömmen

2011-02-23T20:08:00.002+01:00

I dag är en så dag när man tvekar på om de någonsin kommer bli bra. Så typiskt på kvällarna. En ny medecin och biverkningar som spökar, ställer till det och bråkar. För att få de bättre. De är bara konstigt när något som ska göra en bättre gör en sämre. Lite som om 1 + 1 skulle bli 8. Inte så logiskt med andra ord.

Så kvällen bjuder på Heros, sushi, mjölkchoklad och hopp om ännu en chihuahua. Minis barndomskompis kanske kommer hit. En lite kille som vi tidigare kallat för mardrömmen. De låter inte så lovande med de smeknamnet, men jag tror de kan bli bra. Komplett på nått sätt.

En klar favorit, alltid.

2011-02-21T21:46:00.000+01:00

Förlåt i förskott Mini

2011-02-20T17:44:00.005+01:00

Jag har fått någon konstig mani på Marabou Mjölkchoklad. Har ätit det varje dag i snart en vecka och gråter krokodiltårar om jag glömt att köpa eller den tar slut . Så tyvär Mini min skatt, de kommer nog sluta som ovan snart.

Ælskade Dramaqueneen i sin ungdom

2011-02-19T16:06:00.005+01:00

De här är Dramaqueen när hon fortfarande hade päls. Mitt hjärta brister nästan av all kärlek till denna lilla varelse, hon har varit med oss i så många år, gett oss så fina kullar och lever nu livet fullt ut som pensionär här hemma. Mer kärleksfull katt finns inte.

Ett hål i väggen

2011-02-19T13:01:00.003+01:00

Jag har ett par kompisar som driver ett helt gäng solarium. Sådana där obemanade som är öppna från tidig morgon till sena kvällen. Då kompisarna är på semester fick jag den stora äran att hålla styr på läget den här veckan. De gick bra, de första dagarna varje fall.

I förrgår fick jag ringa och försöka förklara att de var ett stort hål i väggen. Inte ett litet hål, utan ett stort, som i stort. Också la jag till ett " har ni en bra semester fresten?". De hade dem, tills jag ringde. Till saken hör att just innan jul så blev stora delar av stället brandskadat då någon kastat in en raket genom brevinkastet. Så semestern var ett sätt att vila upp sig efter omfattande reparationer. Nu blir de hem och laga vägg istället. Dock vill jag inte ta ifrån dem som gjort hålet deras iderikedom, de dem missat är att man inte kommer in till de dem var ute efter på det sättet. De krävs lite mer än ett hål i väggen för det.

Alvedon - Axilur = same same but different

2011-02-18T11:08:00.002+01:00

Om man har ont i huvudet så kan man ta en Axilur som vår vän S gjorde här om dagen. Man kan också göra som dem flesta andra och istället ta en Alvedon. De hjälper nog bättre. De posetiva är att S lär bli mask fri varje fall. Om de nu skulle va så att hon har mask!

Skräckfilm sa Bill...

2011-02-16T17:35:00.007+01:00

Jag och K besökte en akutmotagning i går. Inget allvarligt så inget att oroa sig för. Men själva miljön var som hämtad ur en skräckfilm. De blåste halvt storm ute, de ven i fönster och dörrar och de var isande klat i lokalen vi satt och väntade i. När vi kom dit var inga lampor tända utan vi satt i mörkret. Då stället ligger brevis en stor flygplats så dånade flera plan i minuten just ovanför och de lät som en mindre jordbävning. De satt också en kvinna som helta tiden sa - förlåt.. förlåt... förlåt... tack...tack.. förlåt... förlåt...tack osv. Ni förstår poängen. Som tur är väntade vi bara 2 timmar och sen bar de hemmåt igen. Men som sagt, skräckfilm va ordet sa Bill, ja på riktigt sa Bull!

Den finaste Chihuahuan

2011-02-15T15:25:00.004+01:00

Efter som jag inte kommer mig för att skriva något blir det en (eller två) bilder på Mini istället.

Tankar om framtiden

2011-02-12T16:07:00.003+01:00

Ja förtusan, jag drabbas av samma tankar ibland.

Lilla valpen och den gammla hunden

2011-02-10T21:13:00.006+01:00

De finns saker som jag nästan kan gå sönder av när jag tänker på. En av dem är alla dessa hundar som vandrar runt bland från hem till hem och säljs eller ges bort som pokemon kort. Hur allt från 12 veckors valpar som säljs av de mest märkliga anledningar till gamla hundar som troget tjänat sin familj i många år. Självklart kan de hända saker som gör att man måste ändra på något i vardagen som gör att den ska gå ihop, självklart kan de va så att det är hunden som får byta familj, inget fel med det. De händer och de klandrar jag ingen för.

De jag går sönder av är alla dessa stora blandraser, amstaff och små korsningar som folk byter som strumper. I dag sprang jag på två annoncer som jag mår illa av. Den ena är den ovanför. Ny hund och tappat intresse för deras 10 år gamla hund gör ont att läsa. Tänkt att bli så utbytt, så utkastad. Den andra länkar jag inte till men rör en valp på 16 veckor som ”måste bort innan helgen”, inte chipad eller vacinerad. Jag hoppas och ber till den gud som jag egentligen inte har någon relation till att den kommer till någon som till att börjar med vaccinerar ordentligt, chipar eller id märker som man enligt lag ska och som inte använder den till kamp eller liknande. De är tyvär allt för många av denne valps ras ute just nu. Och tyvär är jag ingen anhängare av rasen, fel människor dras så ofta till den. Tyvär tror jag inte denna lilla valp kommer bli köpt av någon som kommer ta hand om den och antagligen blir de en vandringshund som tillslut i ren desperaton blir en otrygg, agresiv och opålitlig hund. Jag pussar Mini lite extra idag och beslutar mig för hundrade gången att inte läsa alla dumma annoncer.

Influensa och redfellas

2011-02-08T14:34:00.003+01:00

Jag har influensa och älskade K hämtade Redfellas, kärlek på högnivå. Tydligen ingår katter nu för tiden. Bitandes sådana, inga små gulliga ulliga kattungar.

En söndagkväll i februari

2011-02-06T21:08:00.004+01:00

K som försökte elda upp huset, vår bank som sätts i konkurs och sista säsongen av Prison Break. Livets vägar äro outgrundliga.

En fin bror som tagit sitt förnuft tillfånga

2011-02-06T09:33:00.008+01:00

För snart 2 år sedan skrev jag det här inlägget. Och tro det eller ej så är jag allt annant än naiv. Jag träffade honom i höstas mina fina bror och de var en glad, klok och stilig bror jag mötte. Hans facebook sida har inte kvar något som ens andas främlingsfientligt, han ser ut att ha sunda kompisar och en bra flickvän.

Det känns riktigt bra i systerhjärtat!

En drogad Mini

2011-02-05T19:05:00.002+01:00

Bilden är en drogad Mini efter veterinärbesöket här om dagen. De var en trött och drogad Mini vi fick hem. Nu mår han dock fint igen, ja förutom de förbaskade knäleden som inte vill läka.

Sista bilden på mannen utan kulor - Vår älskade Abbe

2011-02-04T15:14:00.002+01:00

Ett kontrollfreak, en hormonell och så mig

2011-02-03T22:45:00.013+01:00

Jag kom på att jag inte presenterat Blondie, vårt lilla monster som nu är Dramaqueenens förtroliga kamrat och slagpåse. Allt i samma lilla kattkropp. Hon är underbar och trots att vi var rädda att vi inte skulle kunna tycka om henne för att vi blev "tvugna" att hitta en kompis til Dramaquennen som höll på att gå under av sorg och ensamhet så har hon blivivt en självklar del av familjen. En riktigt charmig liten katt som ger många skratt och mycket kärlek.

I dag var jag i skolan, innan det blev det ett veterinär besök med Mini som jag återkommer till någon annan dag. Skolan bjöd på grupparbete, det är något som följt oss sen vi börja. Från børjan var i 4 i gruppen. Efter någon vecka hoppa en medlem av hela utbildningen, hon klarade inte språket. En "landskvinna" och en kämpande ensamstående mamma. Sen rullade det på med mig, plus ett manisk kontrollfreak och en väldigt gravid och hormonell kvinna. Vi har case som vi måste lämna in varje veckan och vi har kämpat på och slitit som djur. I dag försvan den gravida, efter att ha stor gråtit i skolan några dagar var de dax att ge upp och faktiskt va hemma några veckor tills bäbisen kommer. Så nu är vi bara 2. Och dagen i dag var spännande på så vis att den maniska kontrollfreaken (som jag trots namnet tycker mycket om) har kall lunginflamation men kämpat sig iväg ändå. Jag var sliten, försenad och stressad efter morgonens veterinärbesök. Ett rätt så udda team, men trots allt slit, stress och ångest är de galet skönt att va igång igen. Operationer och smärtstillande känns som ett helt liv sedan.

En dag ledigt från livet

2011-02-02T20:05:00.006+01:00

Jag har skolkat i dag. Sista dagarna innan tenta veckan och jag har gjort allt annat än att plugga. Jag och K har hunnit med en promenad till videobutiken, jag har filat lite på ett case som nog inte kan räknas till tentaplugg men dock är viktigt för skolan. Jag har också køpt alldeles för mycket godis och pussat massor på katterna, beställt ännu en tid hos veterinären för Minis trasiga knäled och pratat med mamma som lämnat staden långt upp i norr för att bo i en annan stad halvägs till norr. Villket också är min födelsestad och staden min älskade syster bor i.

Skolket var inte planerat skolk utan snarare ett måste för överlevnad och välbefinnande. Efter att ha somnat i soffan i går och en K som ruskade liv i mig med våld och fick mig till sängen kunde jag inte vakna i morse. Jag gjorde ett tappert försök men kröp ned brevid K igen och tog en dag ledigt från livet. De som hänger kvar efter sista åren är en stressnivå och ork som inte är i närheten av vad den var innan. Men de bästa av allt är faktiskt att jag accepterar det. Livet är så, jag gör mitt bästa.

Trött, tröttare, tröttast

2011-02-01T20:14:00.011+01:00

Ungefär så här trött är jag just nu, samma nivå som kattskatt. Ungerfär 48 uppgifter har jag att göra. Men mitt huvud klarar inte så mycket mer information än - andas, blinka, svälj, andas, blinka svälj. 3 tenter nästa vecka och jag förtränger och gör som kattskatt. Sover törnrosasömn på duntäcket med böckerna på magen. De funkar alldeles utmärkt. Villket betyg denna metod ger är dock ännu okänt.

Kulturtorvet sista dagen i Januari = Vårkänslor

2011-01-31T21:10:00.004+01:00

Mini + Vinter = dålig kombination

2011-01-28T08:15:00.005+01:00

Mini är trött på vinter, jag kan inget annat än att hålla med. Mini är också trött på att inte få gå långa promenader och jag är enig även där.
Dock gillar Mini kattmat, leker som en katt, hoppar som en katt, därav de korta promenaderna och en skadad knäled.

I dag bjuder dagen på 1 timmer och 40 minuters lektion men min favorit Norrman och sen väntar helg. Som tillbringas med dvd box, Cornish Rex katter, Chihuahua och finaste fru. Livet känns rätt bra trots allt.

2011-01-22T22:25:00.002+01:00

Ett långt uppehåll, ett behövligt uppehålla kanske snarate. Mycket för att de jag vill berätta inte kan sättas ord på. Darför skriver jag om nu om annat istället. Sorgen är fortfarande för stor och tung och ohanterlig. En katt lämnade oss, och allt rasade. Livet blev aldrig mer sig likt och varken K eller jag har kunna närmat oss de som hände den där dagen i oktober.

Förövrigt är jag student igen, de är spännande. Förhoppningsvis blir jag ännu mer student i september och blir det för flera år framöver. K min finaste, tappra, kämpande och älskade K. Jag har aldrig känt mig närmare henne än sista tiden. Vi kämpar tillsammans. Mini har blivit en van statshund och Dramaquennen som fått en kompis börjar komma över sin sorg och livet rullar på ändå. 2 katter hemma och Mini och vi njuter av djuren och längtar till vår och sommar och att livet ska kännas lättare att andas.

Syster, vill du ha tillbaks tröjan?

2010-10-04T16:58:00.004+02:00

Jag råkade få med mig en t-shirt hem efter att jag besökte er sist. De råkade komma lite färg på den när jag målade också råkade jag göra ett hål under ena ärmen, och så hände samma sak under den andra sidan när jag tvätta den... Ska jag skicka den till dig??

Låt mig presentera Maja

2010-10-03T20:53:00.003+02:00

Låt mig presentera Maja, vår nya katt. Syskonbarnet tyckte kattflocken är för liten så hon tog saken i egna händer och gav oss denna charmiga tjej. Efter som jag var fundersam på ras, klass och standard fick jag ta till experthjälp från bordellpapporna på Fyn. Så nu är det bara att ta in Maja i avelsarbetet och hoppas på fina avkommor.

Maja
Race: Plastic
Farve: Spraglet
Køn: Ukendt (utifrån namnet en honkatt)
Standard: Sød

Kära Hissfirma

2010-10-01T20:02:00.001+02:00

Om ni lagar hissen innan kl 21:00 när jag ska ut med Mini bjuder jag på kaffe och kanelbullar. Men efter som ni sedan i tisdags har kämpat med hissen och ni förökar er till att från början ha varit 1 man här nu ökat till 3 män, (alla med bekymrade rynkor i ansiktet och en hel rad svordommar) så lär vi få fortsätta gå 6 trappor upp och ned i några dagar till.

I morgon väntar brunch gäster och vi glömde visste berätta att hissen inte funkar. Men fruns nybakta T Birkes's, bröd och amerikanska pannkakor väger nog upp den lilla missen. Den lilla chihuahuan är dock inte lika lätt att muta. I dag lärde han sig dock att man också kan gå ned för trappor och inte bara upp. De är stort och cool när man är en liten hund på 3 kilo.

Catbook på Facebook

2010-09-28T16:37:00.004+02:00

Mannen utan kulor och Dramaqueenen är med på Catbook. Varken jag eller frun hänger så mycket på just den delen av facebook så det är lika roligt varje gång att klicka in där och se alla medelanden som "katterna" skriver till varandra. Presentationerna är lite gamla men dock aktuella, och det är min kära fru som skrivit dem.

Mannen utan kulor:
Activities: I love to escape out the front door and up the stairs, unfortunatly we live on 5th floor and the building is only 6 floors tall. But I do it over and over agian course you never know. I also enjoy playing with my little siter Trubbel and my favorite trick is to lay down on her so she can't move or breathe and then just stay still.
Favourite Furniture: My mom
Favourite Treats: Food
About Me: Once upon a time I had 2 balls and a girlfriend but one day a woman in a strange building gave me drugs and when I woke up my balls was gone. It was quite shocking but at first but now I dont mind. My mom says I've retired and I think its quite a sweet deal.

Och här kommer Dramaquennens:
Activities: Jumping up and down the walls & chasing bugs
Favourite Furniture: Mommy's bed
Favourite Treats: Tuna
About Me: My mom says that I have ADHD & that I'm the most stubborn cat in the world but what she doesn't know is that i'm even worse then that ;)

Å ena sidan tycker jag det är grymt charmigt med ställen som dessa, alla fina katter och deras ägare men å andra sidan, är de inte lite skrämmande? Vuxna människor, inte allt för sällan uppfödare men ett stort antal katt i flocken sitter och pratar genom sina katter?

Mer skrämmande än då är kanske att jag har tiden att sitta och skriva inlägg som dessa. ;-)

Dumt och orättvist

2010-09-22T16:15:00.007+02:00

Syskonbarnen förlorade en faster i går, deras 3 kusiner en mamma, deras farbror sin fru och livspartner, och en hel släkt en älskad familjemedel. Just nu känns det (ordagrant) som cancer äter upp människor runt omkring och som det inte är någon som överlever. Dum och orättvist.

Mini har flyttat in

2010-09-11T18:20:00.003+02:00

Mini har kommit och den lilla charmören har redan kidnappat våra hjärtan totalt.

Blommor - "deluxe edition"

2010-09-07T11:42:00.012+02:00

Dramaqueenen kommer antagligen stämma mig för de här bilderna. Både naken bilder och förtal i samma inläggg. Men jag tar risken. Vårt väldigt blomfattiga hem har en orsak.

Dq trycker i sig allt vad blommor heter för att sen lägga små söta högar med magsyra i olika färgnyanser på mattan, i soffan, på oss, på köksbordet eller varför inte i Mannen utan kullors säng. (spy bilderna ska jag dock bespara er från)

Vi börjar med sommaren som varit i bilder

2010-09-07T11:10:00.014+02:00

Vi har hunnit med fönster häng i solen.

En hel del lek, eller för katterna lek. För mig städande..

Ett hemskt och helt oprovoserat tomatöverfall,
fruktansvärt traumatiskt...

En hel del sovande

Slappande framför datorn

Ett hemskt fall från badrumslampan men rejält svullen nos som följd

och till sist för många + grader ute även för en katt

2010-06-01T16:08:00.000+02:00

K är inflammerad i käken och allt möjligt så det blev en till vända till apoteket då läkaren skrev ut gud vet vad. K började morgonen med att fnissa alla möjliga konstigheter så i natt får jag nog låsa in piller och portionera ut dem åt henne. Men lite kul är de faktiskt, de kommer rätt många roliga och rätt otippade kommentarer.

Piller i mängder

2010-05-31T19:14:00.000+02:00

Japp, en fru som haft tandvärk och nu dragit ut en tand. Mannen på apoteket tittade med medlidande på mig och undrade om jag åt för mycket värktabletter och berätta att det fanns hjälp att få. Jag försökte generat förklara att de var till min fru och en jobbarkompis till henne (villket faktiskt 5 av voltaren förpackningarna är) och hörde hur han tänkte "Förnekelse är första stadiet".

2010-05-29T16:34:00.000+02:00

Det va de där med att få katterna på bild....

Jag har..

2010-05-19T14:18:00.000+02:00

Jag har varit i en stad i norr, Eller rättare sagt 2 städer i norr, den ena mer norr än den andra. Jag har umgåtts med syskonbarn, de bästa barnen i hela världen. Jag har umgåtts med syster som är den bästa syster i hela värden och jag har tassat runt min mammas dåliga humör. Jag har dessutom hämtat katt i Västergötland, lämnat katt i förort, varit på intervju för en utbildning som jag kom in på, gått vilse i Alvesta och dessutom nästan blivit kissad på (av en människa) i Värnamo. Dessutom har jag flugit två vänder med mega trasigt pass och fått öronen sönderpratade av en amerikan. Och sist men inte minst ser de ut som vi har två friska katter här hemma. Så bloggen har varit lite vilande sista veckan.

2010-05-11T19:19:00.000+02:00

Lite fin besök gav utslag, nu är de bara drygt 1 vecka kvar tills de Finska bäbisarna beräknas titta ut.

Fick ett mms...

2010-05-04T14:53:00.000+02:00

Jag fick ett mms från min syster, en bild på mitt syskonbarn E som valt strumpor själv. Det stod "Är ni släkt eller?" Och dra på trissor, det är vi verkligen. Dagens färgkombination stämde till och med.

Finaste E som valt strumpor själv

Mina strumpor

Mirakel

2010-05-01T21:13:00.000+02:00

Mirakel är död, han klarade inte sjukdommen. Hans lilla kropp orkade inte mer och tillsammans med en svår allergi och den infektion han bar på fanns det inte mycket att kämpa för. Sista dygnet kunde han knappt andas då han hostade och nös hela tiden. Trots cortison gick svullnaden i halsen inte ned och han låg mest och tittade på oss med sorgsna ögon. De var som han inte vill visa att han faktiskt inte ville mer.

När veterinären gav honom den första sprutan talade vi om för honom att de var okej att sova, att vi klarar oss och att han skulle få vila nu. Det var som han förstod, som han visste vad som skulle hända och som han egentligen vetat det den sista tiden. Han försökte ofta dölja hur sjuk han var, bara på höga doser cortison var han den glada och spralliga valp han egentligen var. Men med en plågsam hunger och svullen kropp, stela leder och ett behov av att kissa flera gånger i timmen. Baksidan av cortisonbehandlingen.

Skulle vi bett Mirakel att leva och stå ut med allt skulle han ha gjort det. I motsatt till katterna ville han göra allt som vi bad honom om, göra allt för att göra oss glada. Det var i mot hela hans natur att göra något annat. Därför kändes de som vi fick tala om för honom om att de var okej att inte orka mer, att han inte behövde tänka på oss.

Det var inte samma infektion som Den lilla och Fåret hade, utan ett Pasteurella infektion efter att han som liten plutt satt i sig en död fågel. Pasteurella är vanlig bland fåglar och katter men inte bland hundar. Men efter som han ätit en död, smittad fågel fick han i sig infektionen och blandat med hans svåra allergi och då ett redan nedsatta immunförsvar var oddsen låga.

Han har smittat Dramaquennen och Mannen utan kulor också, dem har inga symptom men genom odling vet vi att dem bär på bakterien. Dem ska behandlas och kommer antagligen klara det fin fint. Men efter Den Lilla, Fåret och Mirakel vågar jag inte lita på den informationen. Tanterna på apoteket kan namnen på våra djur, veterinären ger oss sitt privata mobil nr och vi behöver inte ens tala om för taxichaufförerna vart vi ska. Vi har VIP kort till veterinären. Jäkla dumma döda smittade fågel.

Mirakel är sjuk

2010-04-21T20:12:00.000+02:00

Mirakel är sjuk. Inte “nu går vi till veterinären och allt blir bra sjuk“ utan i klass med den lilla och Fåret. Så där dödligt, det går inte att behandla sjuk. Vad de exakt rör sig om för bakterie vet vi inte än, men efter massa blodprov och analyser vet veterinären att det för en 5 månaders valp ser riktigt illa ut, och att antibiotikan som kanske skulle kunna hjälpa skulle slå ihjäl Mirakel, inte infektionen.

Dessutom lagrar hans kropp för mycket vitaminer, detta ger en enorm klåda, dessutom har hans tänder som kommit ut varit skadade. Det är inte heller bra. Ær det samma som den Lilla och Fåret har är det rätt kört, är det en annan infektion som han burit på länge ser det också illa ut. Mirakel kämpar dock på, ett liten måndags exemplar, men en riktigt stor kämpe. Vår egen lilla hjälte.

Mannen i mitt liv solar på balkongen

2010-04-16T06:48:00.000+02:00

2010-04-06T10:13:00.000+02:00

En påskhelg hos K,s föräldrar och några slappa dagar hemma gjorde livet lite mer hanterbart.

Kära Skatt Danmark

2010-03-24T13:06:00.000+01:00

Jag är glad att ni finns och att ni ser till att folk betalar skatt och att vi på det sättet får ett hyfsat fungerande skyddsnät för de människor som lever i samhället. Vi har samarbetat bra de senaste åren och trots era långa telefonköer har ni alltid varit hjälpsamma. Det som dock inte känns bra är att ni skrämmer livet ur mig helt utan anledning. 17560 kr att betala tillbaks är rätt mycket pengar. Jag och K drabbades av magsår, kris och halvt skilsmässa och tron om en totalt raserad redan ansträngd ekonom efter lång tids sjukskrivning. Nu slutade allt lyckligt tillslut då det efter många uträkningar från K stod klart att ni räknat helt galet fel. Efter ett snabbt samtal så rättade ni till siffrorna och jag får tillbaks över 5000 kr istället. Ni är förlåtna, K ska få en fin födelsedagspresent och allt är frid och fröjd. Men jag skulle uppskatta om ni nästa år kunde låta bli att skrämmas så där, de är faktiskt inte snällt.

Kära Hälsningar
Hon som köpte 83 paket magsårsmedecin i förrgår