Kontaktperson

Jag har (inom psykiatrin) fått en ny kontaktperson. Jag bytte team och diagnos och var på ett första samtal med henne förra veckan. Jag tyckte illa om henne från det jag såg henne tills vi gick där ifrån. K var med villket var tur, annars är jag orolig för att jag gått där i från. Jag fick ångest och funderade på hur jag skulle kunna byta kontaktperson och om de överhuvudtaget gick. Katastroftankarna flög genom huvudet och jag kände mig helt säker på att det inte skulle bli bra.

Några dagar senare var hon med på ett läkarbesök och jag kände att hon kanske inte är så hemsk ändå. Hon kanske bara var nervös första gången som K föreslog. Någon dag efter det träffade jag henne igen och vi hade ett helt fantastiskt bra samtal. Hon lyssnade, kom med kloka frågor och tankar och jag gick där ifrån med en känsla av lättnad och glädje. Innebörden i att ge människor en andra chans fick genast en ny innebörd.